Första dagen med en ny ledarhund

Så är dagen äntligen inne och min nya ledarhund är på plats för att börja sitt nya jobb.

Det var en nervös väntan sista timmen när jag visste att han var på väg, men så slog klockan kvart i sex och det ringde på porttelefonen. In kom en svart labrador. Han kastade sig inte fram för att hälsa, utan kändes lugn och behärskad. Jag och instruktören pratade lite medan hunden fick titta sig omkring lite. Sedan tog vi oss ut för att känna på verkligheten lite grann. Vi gick till min vanliga rastplats några kvarter bort och redan här började jag känna mig försiktigt positiv.

Hemma igen tog vi kväll och hunden fick ta det lugnt och landa lite i sin nya miljö. När jag satt i soffan kom han och la sig så nära han kunde på golvet. Han hade svårt att koppla av, inte förrän jag la handen på honom kunden han lägga ner huvudet en stund. Samma sak när vi gick och la oss. Han låg i sin korg med tassarna på golvet och med huvudet upp. Det tog tid för honom att komma till ro och jag fick prata med honom några gånger under natten också. Idag har han ju haft en mer ansträngande dag så jag gissar att han kommer sova mer i natt.

Vi började dagen med morgonrastning så klart. Den gjorde vi utan dressören som kom klockan 9. Då tog vi oss till tunnelbanan för att åka ut till min arbetsplats i Enskede. Allt gick klockrent och selarbetet flöt fint hela tiden. Väl framme på jobbet fick han bekanta sig med kontoret och sin korg där. Jag och dressören tog en kopp kaffe och sedan gav vi oss iväg igen för att ta en rastrunda längs med Skogskyrkogården. Där släppte jag första gången honom lös och även det gick bra. Han höll sig nära hela tiden, max tio meter bort, och kom som ett skott på varje inkallning. Inga tveksamheter någon gång. När vi mötte folk saktade han in och tittade lite på dem, men gjorde inga ansatser att närma sig dem.

Tyvärr mötte vi inga hundar. Det hade varit intressant att se hur han gör då. Igår när vi rastade så träffade vi flera hundar och då reagerade han lite. Inte så att han på något sätt var aggressiv eller på, men det märktes tydligt i hans rörelser att han sett och studerade hundarna. På vägen hem så mötte vi tydligen en hund som jag inte märkte, men då var han väl trött på mängden hundar så han inte orkade bry sig.

Efter promenaden så tog vi lunchpaus på jobbet. Hunden fick prova korgen på kontoret medan vi gick och käkade. Därefter tog vi tunnelbanan tillbaka till stan. Även nu gick det klockrent. Han såg en hund men jobbet var viktigare och han svängde utan att tveka av på rätt ställe för att hitta de trappor som leder upp till vår gata. Därefter rakt fram till porten i full fart.

Nu har vi haft en stunds paus, men ska snart ut igen. Då blir det ett besök på den närbelägna djuraffären för att skaffa reflexväst till hunden och ett annat halsband. Sen får vi se vad vi mer hittar på idag.

Det är naturligtvis alldeles för tidigt att uttala sig säkert, men så här långt känns allting väldigt bra. Och att få fara fram med en ledarhund igen är en fantastisk känsla. Jag tror verkligen att det här kan bli bra nu. Och jag ser fram mot vår fortsatta inkörning som pågår fram till fredag. Sen ska vi flyga solo, vilket ju också blir en utmaning. Det är ju när instruktören åkt hemåt som man verkligen får se vad hunden och vårt samarbete går för!

Om Joche

Joche, eller Joachim som han egentligen heter, är initiativtagare till Livet med ledarhund. Han är drygt 40 och bor i Stockholm. Han har bloggat sedan 90-talet och haft ledarhund sedan 2004. Olika omständigheter har gjort att han redan är uppe i sin fjärde hund, en svart labrador som han just börjat inkörning tillsammans med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*