Det finns saker att jobba med

Zico, en svart labrador, ligger på en gångväg. Han har en rastklocka om halsen. Det hade ju varit märkligt om allt hade rullat på utan några som helst problem. I takt med att Zico blir mer trygg så visar han också mer färg och det är så klart på gott och ont. 

Jag har verkligen inte mycket att klaga på. Det som jag tycker är jobbigt är kanske mer av arten ”lyxproblem” och saker som går att jobba med. En sån sak är till exempel hans intresse för andra hundar. I selen märker jag när vi möter en hund. Det blir lite extra drag, han kollar till och någon gång måste jag säga åt honom att hålla fokus. Jag tycker det är rätt tydligt om han ser en hund eller om han väjer för något, eftersom han liksom har ”trappat upp” lite innan.

När han är lös däremot är läget ett annat. Jag har honom lös på väldigt begränsade platser, dels ute vid jobbet och dels när vi rör oss i skog och mark där det inte finns så mycket andra människor. Vid jobbet möter vi ofta andra hundar. Vissa av dem, några av kontorets hundar, bryr han sig mindre om medan andra är mer intressanta. Har jag tyr så är det en bra hundägare som ger sig till känna innan Zico har börjat ge sig av i deras riktning. Då är det inga problem att bryta honom och han stannar hos mig. Om han däremot hinner fram så blir han tillfälligt döv och hör varken rop eller visselpipa. Han är ju snäll o bara nyfiken, vill nosa på en annan hund och hälsa lite. Men alla uppskattar ju inte det. Och jag uppskattar inte hans beteende.

Det här är en sån grej där man alltid kommer till korta som ledarhundsförare.
Får jag inte en förvarning så är jag chanslös och han vinner varje gång. Och risken med att han vinner är att han nästa gång vill vinna lite till och så kan en ond cirkel vara igång. Det finns inte heller så mycket att göra annat än att träna mycket inkallning, få den att sitta hårdare och att vara roligare än hunden man möter – och hur lätt är det? Som sagt så ser jag inte det här som ett gigantiskt problem men vi har ju något att jobba med.

Till dig som har egen hund
On du möter en person med ledarhund oavsett om den är i sele eller lös – ge dig till känna! Säg något i stil med ”Hej, här kommer jag med en hund!”. Det räcker bra men är till jättestor hjälp för oss. När ledarhunden jobbar har den sin vita sele, men när den är lös har den i stället en klocka för att den synskadade föraren ska kunna höra var hunden är och vad den gör.

Om Joche

Joche, eller Joachim som han egentligen heter, är initiativtagare till Livet med ledarhund. Han är drygt 40 och bor i Stockholm. Han har bloggat sedan 90-talet och haft ledarhund sedan 2004. Olika omständigheter har gjort att han redan är uppe i sin fjärde hund, en svart labrador som han just börjat inkörning tillsammans med.

One Reply to “Det finns saker att jobba med”

  1. Nä det är inte helt enkelt att motivera en hund på inkallning. Särskilt inte när ni inte haft de som valp. Labbar är ju ganska självständiga. Både för och nackdel. Då måste man fråga sig varför ska hunden komma till mej?
    Hur gör jag för att stärka motivationen?
    Det är flockfunktionen som ska sättas på innan hunden släpps fri. Det görs genom gos och kontakt en liten kelstund helt enkelt. Sen hopp och lek. Efter en liten stund kallas hunden in med lenaste stämman, en obligatorisk godbit och en kort kelstund. Det upprepas ofta.
    Funkar inte det så är det bara att ha med en mellan Kong eller annan leksak. Efter gobit, gull och koppel på tas leken fram en stund. Inte kasta utan den kommer från dig. Försök få hunden till att komma in utan apport kommando så ni får en lek ihop.
    Vet av erfarenhet att just Zico funkar så. Han älskar att få leka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*