Tänk att ett år kan gå så fort! Fast samtidigt känns det som om vi hade känt varandra mycket längre, Zico och jag. Den 12 mars 2018 började vår resa tillsammans och nu har vi alltså klarat av det första året tillsammans.
Man brukar säga att det tar ett år ungefär innan man blir ett riktigt team och det är nog både sant och inte. För med Zico gick det väldigt fort att vi blev en enhet.
Så här skrev jag om ettårsdagen på min Facebook:
Idag för ett år sedan vid den här tiden var jag i spänd förväntan. Elin hade just åkt till farmor och själv satt jag hemma och bet på naglarna i väntan på Honom med stort H. Men jag fick vänta enda till kvällen innan dressören ringde på dörren med en svart ung herre i sällskap. Ett år har gått sedan min ledarhund Zico flyttade in i vårt hem och i mitt hjärta. Med ingen av mina tidigare hundar har det känts lika rätt så fort. Vi blev nästan omedelbart ett team, menade för varandra. När Monika kom tillbaka drygt två månader senare så var vi rean ordentligt sammansvetsade och det kändes som det gått mycket lång tid. Och så är det nu med, det är svårt att minnas en tid innan Zico. I helgen har jag varit i Göteborg på jobb och Zico har fått tillbringa tid med en av mina kollegor. I går när jag kom hem kändes det så tomt när han inte fanns där och bara en av två labradorer mötte vid dörren. Nu har vi återförenats igen och vi kände oss nog lika lyckliga båda två. Zico är extremt flockbunden och det märks på så många sätt. Vid lunchrastningen idag var han väldigt noga med att inte komma för långt i från mig. Kanske skulle jag försvinna igen? Idag firar vi vår ettårsdag som ledarhundsteam och på torsdag firar vi Zicos treårsdag.
Tack älskade hunden för att du finns i mitt liv och allt du ger mig varje dag. Glädjen du känner i att se till så att vi kommer fram tryggt och säkert, sammanhållningen och känslan av att du verkligen vill vara min hund är underbar!
