Vid havet i Skåne

Det är påskdag i en liten by på Skånes västkust. Jag vaknar upp och till skillnad mot hemma i Stockholm är det alldeles tyst utanför. Klockan visar på 07.00 och jag känner hur solen kittlar min kind genom springan i gardinen.
Bredvid mig sover min flickvän djupt och verkar inte direkt vara sugen på en tidig morgonpromenad. Det värkar däremot min 2-åriga labradorpojke i högsta grad vara, Han sticker in sin gulliga lilla nos under mitt täcke och jag hör hur svansen snurrar som en helekopterpropeller. Då känner jag det också, jag vill ta en morgonpromenad och jag vill göra det nu!

I två dagar har vi varit i Skåne och vandrat längs havet, jag min tjej och min ledarhund. Än så länge har jag inte gått själv då det är en helt ny miljö men nu känner jag att det är dags! Jag tassar upp ur sängen och slänger på mig kläderna, dags för äventyr! Vi kommer ut på trappan till det gamla stenhuset och min ledarhund sätter med bestämda steg av längs den trånga gränden. Bort mot vänster, förbi den skällande lilla hunden och förbi den höga tegelmuren, det doftar tång hav och frihet! Ett bestämt drag i den vita selen till vänster igen och efter några hundra meter en bestämd sväng till höger ner på en stig som sneddar över ett fält ner mot den lilla grusvägen längs stranden.

I min ficka ligger också min Iphone med BlindSquare påslagen, en navigations APP för personer med synnedsättning. Den berättar vad vägen jag går på heter, vilken korsning som kommer här näst och en massa andra saker jag kan välja att få information om. Till exempel närmaste kollektiva färdmedel, restauranger eller olika naturområden.

Så är vi nere vid havet, jag och min ledarhund. Jag rusig av känslan av att kunna gå ut själv, av att kunna vara en självständig individ och av havets förtrollande vågljud. Ledarhundspojken stolt och ytterst fokuserad på den nya uppgiften och den nya spännande miljön. Draget i den vita selen och svansens frenetiska viftande vittnar om hans iver och glädje. Han kan inte heller låta bli att göra några små skutt då och då. Just här och nu är vi helt oövervinnerliga och livet är perfekt! Vi flyger fram med havet till vänster om oss, kanske går vi i 5 minuter eller kanske 50. Då min frukostmage börjar kurra vänder vi. Tillbaka längs stranden, upp till vänster över fältet, in på gränden, förbi den lilla skällande hunden, skarpt till höger och sedan står vi där på trappan igen.

Sällan har en frukost smakat så gott! Jag lycklig till tusen över min havspromenad, min tjej nöjd över sin sovmorgon och ledarhunden nöjd på hundars vis efter motion hjärnarbete och en rejäl frukost.