Inkörning, dag 4

Förare och hund står framför kameran. I bakgrunden fruset vatten och en klarblå himmel.

Fjärde och näst sista dagens inkörning bjöd på en lång promenad längs Årstaviken. Ett av Söders finaste promenadstråk och som jag tycker mycket om oavsett tid på året.

Här är det många som rör sig och vi fick ett antal hundmöten på vägen. Inga konstigheter där, visa hundar reagerade han över huvud taget inte för och när han såg andra blev det lite mer drag i selen.

Det blev en riktigt skön promenad och när vi var tillbaka vid Skanstull tog vi tåget ut till Enskede och kontoret för lite lunch. Jag rastade honom lös själv medan dressören fick hålla sig inomhus och även det gick bra.

Det blev en lugn eftermiddag. Lite möten på jobbet då hunden fick vara med och sedan hem då vi träffade en kompis och hennes ledarhund.

På kvällen gick vi på Ledarhundsklubbens årsmöte och det innebar väldigt många hundar på liten plats. Min hund rullade dock nöjt ihop sig vid mina fötter och tog det hela med ro. Ett mycket gott betyg tycker jag. Inte ens när en annan hund stökade lite och gav skall reagerade han.

Nu väntar inkörningens sista dag och då blir det en tur ut till vackra Almåsa för lite miljöträning. Nästa helg åker vi dit på kurs så det passar bra att tjuvträna lite där ute.

Inkörning, dag 3

Tredje dagens inkörning är påbörjad. I dag behövdes jag ett tag på mitt jobb så vi startade tidigt idag för att köra ut till Enskede.

En nyhet för hunden var dels att han fick vara lös från tunnelbanan och längs gångvägen fram till jobbet, dessutom fick han den här gången gå in till restaurangen i stället för in via huvudentrén. Husse ville ha frukost nämligen.

Hunden fick följa med in i studion på dagens jobb i stället för att ligga själv på mitt kontor. Det fungerade fint, han låg på golvet och tog det bara väldigt lugnt.

På eftermiddagen tog vi en tur till dotterns dagis. Vi valde att gå dit från jobbet, en promenad på cirka tre kilometer. Vi letade hållpunkter och hunden fick godis för att tycka att bänkarna skulle vara extra trevliga. Vi hittade också en bänk för honom att markera när vi kommer från tunnelbanan och ska gå till dagis. Vi tog tunnelbanan tillbaka till stan och för lite vila efter ett gott utfört arbete. Stegräknaren visade på nästan 11500 steg och det får ju anses som godkänt.

Kvällen bjöd på lydnadspass. Fotförflyttningar, inkallning och platsliggning stod på programmet och allt funkade bra. Han gillar inte att bli lämnad så platsliggning är jobbigt för honom, men han gjorde det han skulle utan anmärkningar.

Inkörning, dag 2

Gårdagens besök till djuraffären gick bra. Vi köpte en reflexväst till hunden och ett nytt halvstryp. Han levererades med ett grovlänkat helstryp och det var jag inte så intresserad av att han skulle ha. Så nu bär han i stället ett snyggt svart läderhalsband.

Det var många hundar i djuraffären men han hanterade det bra, även om han visar lite intresse. Det blev ju liksom som bonus bra miljöträning.

Vi tog sen paus till kvälstastningen och under tiden passade han på att vila sig hemma. Nu kunde han verkligen slappna av och låg i korgen och drog rejäla timmerstockar. Kvällstrastningen gick bra även den, han visar att han ser andra hundar och när två lekte så var han intresserad men efter en tillsägelse släppte han det. Väl hemma igen tog vi kväll och han har sovit gott hela natten.

I morse morgonrastade vi själva och sedan gjorde vi repris på gårdagen. Via tunnelbanan ut till jobbet för att stanna där under förmiddagen. Lunch på jobbet och sedan ut för promenad med lösrastning. Allt rullade på. Vi mötte ett par som han tyckte var intressant. Jag hörde dem komma och jag hörde att han var på väg mot dem, så jag ropade in honom och han kom omedelbart till mig.

Efter rastningen tog vi tåget in till stan igen. Igår så höll han på att bli klämd i en spärr vid Skanstull. Tunnebanespärrarna är ju ibland lite aggressiva men den här var värre än vanligt. Jag felanmälde det till SL också så jag hoppas att de fixar till det. Han reagerade i alla fall över detta idag när vi skulle gå ut. Trots att vi valde en annan spärr så ryggade han lite innan han vågade gå ut. Det är ju uppenbart platsbundet eftersom han inte alls reagerade på samma sätt när vi passerade spärrlinjen in i morse eller alls vid jobbet. Nu gick det ju bra denna gången så jag hoppas han släpper det snart och inte reagerar mer där.

Nu i eftermiddag har vi varit en sväng på Stockholms Central för miljöträning. Först fick hunden ligga en stund och insupa läget i centralhallen och sedan satte vi oss en stund på Espresso House och tog en fika innan vi tog tunnelbanan tillbaka till Södermalm. Det var intressant att se hunden i den komplexa miljön på Centralen. Han snirklade oss fram bland alla människor och han är helt klart inte den lättstressade typen. På vägen hem passerade vi ett apotek och sedan bar det av hemåt.

Jag är fortfarande väldigt nöjd med honom. Det finns egentligen bara två små anmärkningar, om man nu måste klaga på något. Han småfuskar lite i trappor ibland för han är så på och vet vart vi ska. Bara uppåt, aldrig neråt. Och ibland tar han kurvor väl snävt. Det där kommer ge sig när vi är mer samspelta och jag lärt mig mer av hans signaler, och trapporna, ja det är ju bara att nöta. Göra om och göra rätt tills det blir rätt från början. Nu tar vi paus till i morgon bitti då vi kör tidig start ut till jobbet där jag ska jobba några timmar. På eftermiddagen blir det besök vid dagis för att öva vägen dit.

Första dagen med en ny ledarhund

Så är dagen äntligen inne och min nya ledarhund är på plats för att börja sitt nya jobb.

Det var en nervös väntan sista timmen när jag visste att han var på väg, men så slog klockan kvart i sex och det ringde på porttelefonen. In kom en svart labrador. Han kastade sig inte fram för att hälsa, utan kändes lugn och behärskad. Jag och instruktören pratade lite medan hunden fick titta sig omkring lite. Sedan tog vi oss ut för att känna på verkligheten lite grann. Vi gick till min vanliga rastplats några kvarter bort och redan här började jag känna mig försiktigt positiv.

Hemma igen tog vi kväll och hunden fick ta det lugnt och landa lite i sin nya miljö. När jag satt i soffan kom han och la sig så nära han kunde på golvet. Han hade svårt att koppla av, inte förrän jag la handen på honom kunden han lägga ner huvudet en stund. Samma sak när vi gick och la oss. Han låg i sin korg med tassarna på golvet och med huvudet upp. Det tog tid för honom att komma till ro och jag fick prata med honom några gånger under natten också. Idag har han ju haft en mer ansträngande dag så jag gissar att han kommer sova mer i natt.

Vi började dagen med morgonrastning så klart. Den gjorde vi utan dressören som kom klockan 9. Då tog vi oss till tunnelbanan för att åka ut till min arbetsplats i Enskede. Allt gick klockrent och selarbetet flöt fint hela tiden. Väl framme på jobbet fick han bekanta sig med kontoret och sin korg där. Jag och dressören tog en kopp kaffe och sedan gav vi oss iväg igen för att ta en rastrunda längs med Skogskyrkogården. Där släppte jag första gången honom lös och även det gick bra. Han höll sig nära hela tiden, max tio meter bort, och kom som ett skott på varje inkallning. Inga tveksamheter någon gång. När vi mötte folk saktade han in och tittade lite på dem, men gjorde inga ansatser att närma sig dem.

Tyvärr mötte vi inga hundar. Det hade varit intressant att se hur han gör då. Igår när vi rastade så träffade vi flera hundar och då reagerade han lite. Inte så att han på något sätt var aggressiv eller på, men det märktes tydligt i hans rörelser att han sett och studerade hundarna. På vägen hem så mötte vi tydligen en hund som jag inte märkte, men då var han väl trött på mängden hundar så han inte orkade bry sig.

Efter promenaden så tog vi lunchpaus på jobbet. Hunden fick prova korgen på kontoret medan vi gick och käkade. Därefter tog vi tunnelbanan tillbaka till stan. Även nu gick det klockrent. Han såg en hund men jobbet var viktigare och han svängde utan att tveka av på rätt ställe för att hitta de trappor som leder upp till vår gata. Därefter rakt fram till porten i full fart.

Nu har vi haft en stunds paus, men ska snart ut igen. Då blir det ett besök på den närbelägna djuraffären för att skaffa reflexväst till hunden och ett annat halsband. Sen får vi se vad vi mer hittar på idag.

Det är naturligtvis alldeles för tidigt att uttala sig säkert, men så här långt känns allting väldigt bra. Och att få fara fram med en ledarhund igen är en fantastisk känsla. Jag tror verkligen att det här kan bli bra nu. Och jag ser fram mot vår fortsatta inkörning som pågår fram till fredag. Sen ska vi flyga solo, vilket ju också blir en utmaning. Det är ju när instruktören åkt hemåt som man verkligen får se vad hunden och vårt samarbete går för!

Förväntningar på en ny vän

I morgon, söndag den 11 mars, så kommer han äntligen! Det har gått ungefär sex veckor sedan jag fick samtalet från ledarhundskonsulenten Bengt som innebar att jag blivit tilldelad en ny ledarhund. 

Känslan var helt overklig och efter samtalet satt jag i min skrivbordsstol på kontoret och var nästan gråtfärdig. Det har hunnit gå lite mer än ett år sedan jag senast hade en ledarhund. Min förra hund fick jag i september 2016 men det blev bara fem månader tillsammans eftersom vi inte fungerade som ett team.

Nu är det tredje gången gilt för mig. Jag har haft en riktig otur. Det är bara min allra första ledarhund, Skippen, som jag haft ett helt ledarhundsliv. Hund nummer två hade jag ett år, men han trivdes inte med livet i Stockholm. Han blev stressad och mådde dåligt, så med stor sorg i hjärtat fick jag lämna tillbaka honom. Han fick börja ett nytt liv i en liten stad där han nu jobbar i en betydligt lugnare miljö. Sen gick ett år och så kom hund nummer tre in i mitt liv.

Det kändes fel redan från början även om jag först inte kunde sätta fingret på det. Men vi fick liksom ingen kemi och blev aldrig ett team på riktigt. Dessutom hade han en aktivitetsnivå som inte passade in i mitt liv. Han trivdes inte med att ligga på kontor på dagarna och det fick en massa konstiga sidoeffekter och till slut så gav jag upp.

Nu har som sagt ännu ett år gått och i morgon kommer min nya ledarhund. Det är nervöst, spännande och läskigt. Ska det nu äntligen bli bra? Tänk om det går åt skogen igen? Tankanra är många så klart. Men av det jag har hört om honom både från konsulenten på Ledarhundsverksamheten och från dressören så känns det väldigt bra.

Den här gången får jag också göra inkörningen tillsammans med den person som har dresserat hunden. Det har jag inte varit med om sen jag fick min allra första hund. Det finns så klart både för- och nackdelar med det. Har man en hund som är väldigt hårt bunden till sin dressör kan det vara ett problem när hunden ska anknyta till sin förare, men fördelarna med att det är någon som känner hunden och dess signaler tror jag överväger. Man får mycket gratis då som man kan gå miste om när man kör in hunden med någons om inte heller känner den.

I morgon kväll kommer han hit. Då ska vi börja vår resa tillsammans genom att lära känna varandra. På måndag kommer vi troligen börja arbeta i sele och jag kan knappt beskriva hur mycket jag ser fram mot den känslan. Den här vintern har varit rätt mild och inte bjudit på så mycket snö vilket ju är en fördel när man inte har ledarhund. De senaste veckorna har dock snön legat i Stockholm och en morgon i förra veckan hade det kommit ungefär 20 cm nysnö under natten. När jag gick från tunnelbanan till kontoret, en väg som jag gått tusentals gånger så höll jag på att gå vilse i snön. Alla referenspunkter försvinner och man känner inget med käppen. Jag har små synrester, men vad hjälper det när världen bara blir vit. Jag kom fram till slut men då kände jag ändå en glädje i att veta att den nya hunden var på väg.

Snart, snart, så blir livet enklare igen!