Det finns saker att jobba med

Zico, en svart labrador, ligger på en gångväg. Han har en rastklocka om halsen. Det hade ju varit märkligt om allt hade rullat på utan några som helst problem. I takt med att Zico blir mer trygg så visar han också mer färg och det är så klart på gott och ont. 

Jag har verkligen inte mycket att klaga på. Det som jag tycker är jobbigt är kanske mer av arten ”lyxproblem” och saker som går att jobba med. En sån sak är till exempel hans intresse för andra hundar. I selen märker jag när vi möter en hund. Det blir lite extra drag, han kollar till och någon gång måste jag säga åt honom att hålla fokus. Jag tycker det är rätt tydligt om han ser en hund eller om han väjer för något, eftersom han liksom har ”trappat upp” lite innan.

När han är lös däremot är läget ett annat. Jag har honom lös på väldigt begränsade platser, dels ute vid jobbet och dels när vi rör oss i skog och mark där det inte finns så mycket andra människor. Vid jobbet möter vi ofta andra hundar. Vissa av dem, några av kontorets hundar, bryr han sig mindre om medan andra är mer intressanta. Har jag tyr så är det en bra hundägare som ger sig till känna innan Zico har börjat ge sig av i deras riktning. Då är det inga problem att bryta honom och han stannar hos mig. Om han däremot hinner fram så blir han tillfälligt döv och hör varken rop eller visselpipa. Han är ju snäll o bara nyfiken, vill nosa på en annan hund och hälsa lite. Men alla uppskattar ju inte det. Och jag uppskattar inte hans beteende.

Det här är en sån grej där man alltid kommer till korta som ledarhundsförare.
Får jag inte en förvarning så är jag chanslös och han vinner varje gång. Och risken med att han vinner är att han nästa gång vill vinna lite till och så kan en ond cirkel vara igång. Det finns inte heller så mycket att göra annat än att träna mycket inkallning, få den att sitta hårdare och att vara roligare än hunden man möter – och hur lätt är det? Som sagt så ser jag inte det här som ett gigantiskt problem men vi har ju något att jobba med.

Till dig som har egen hund
On du möter en person med ledarhund oavsett om den är i sele eller lös – ge dig till känna! Säg något i stil med ”Hej, här kommer jag med en hund!”. Det räcker bra men är till jättestor hjälp för oss. När ledarhunden jobbar har den sin vita sele, men när den är lös har den i stället en klocka för att den synskadade föraren ska kunna höra var hunden är och vad den gör.

Vid havet i Skåne

Det är påskdag i en liten by på Skånes västkust. Jag vaknar upp och till skillnad mot hemma i Stockholm är det alldeles tyst utanför. Klockan visar på 07.00 och jag känner hur solen kittlar min kind genom springan i gardinen.
Bredvid mig sover min flickvän djupt och verkar inte direkt vara sugen på en tidig morgonpromenad. Det värkar däremot min 2-åriga labradorpojke i högsta grad vara, Han sticker in sin gulliga lilla nos under mitt täcke och jag hör hur svansen snurrar som en helekopterpropeller. Då känner jag det också, jag vill ta en morgonpromenad och jag vill göra det nu!

I två dagar har vi varit i Skåne och vandrat längs havet, jag min tjej och min ledarhund. Än så länge har jag inte gått själv då det är en helt ny miljö men nu känner jag att det är dags! Jag tassar upp ur sängen och slänger på mig kläderna, dags för äventyr! Vi kommer ut på trappan till det gamla stenhuset och min ledarhund sätter med bestämda steg av längs den trånga gränden. Bort mot vänster, förbi den skällande lilla hunden och förbi den höga tegelmuren, det doftar tång hav och frihet! Ett bestämt drag i den vita selen till vänster igen och efter några hundra meter en bestämd sväng till höger ner på en stig som sneddar över ett fält ner mot den lilla grusvägen längs stranden.

I min ficka ligger också min Iphone med BlindSquare påslagen, en navigations APP för personer med synnedsättning. Den berättar vad vägen jag går på heter, vilken korsning som kommer här näst och en massa andra saker jag kan välja att få information om. Till exempel närmaste kollektiva färdmedel, restauranger eller olika naturområden.

Så är vi nere vid havet, jag och min ledarhund. Jag rusig av känslan av att kunna gå ut själv, av att kunna vara en självständig individ och av havets förtrollande vågljud. Ledarhundspojken stolt och ytterst fokuserad på den nya uppgiften och den nya spännande miljön. Draget i den vita selen och svansens frenetiska viftande vittnar om hans iver och glädje. Han kan inte heller låta bli att göra några små skutt då och då. Just här och nu är vi helt oövervinnerliga och livet är perfekt! Vi flyger fram med havet till vänster om oss, kanske går vi i 5 minuter eller kanske 50. Då min frukostmage börjar kurra vänder vi. Tillbaka längs stranden, upp till vänster över fältet, in på gränden, förbi den lilla skällande hunden, skarpt till höger och sedan står vi där på trappan igen.

Sällan har en frukost smakat så gott! Jag lycklig till tusen över min havspromenad, min tjej nöjd över sin sovmorgon och ledarhunden nöjd på hundars vis efter motion hjärnarbete och en rejäl frukost.

En pilsner till husse

I dag selade jag på Zico för att ta en sväng till Systembolaget eftersom någon hade druckit upp husets förråd av öl. När vi kom in på Systemet så var han väldigt målmedveten så jag tänkte att jag låter honom trava på så får vi se vad som händer. Han gick rakt fram till avdelningen för öl, in i en av gångarna och tvärnitade framför lådorna med Mariestad som han duttade på med nosen. Det var förvisso det jag handlade sista vi var där, men ändå. Lite imponerad blir man. Snacka om att det ryms mycket i labradorens bildminne!

En helg på Almåsa

I helgen har vi varit på en kurs för egenföretagare ute på Almåsa konferens, söder om Stockholm. Ledarhunden var med och han har fått nua av många långa och sköna lösrastningar.

Det har fungerat bra men det märks att ledarhunden börjar bli mer trygg nu. Han tar ut svängarna lite mer när han är lös och håller sig lite längre i från mig. Men han har kommit fint på alla inkallningar utan några tveksamheter. Däremot lyssnar han lite dåligt när han ser andra hundar. Han springer inte direkt fram, men man får säga åt honom flera gånger att faktiskt komma tillbaka igen.

Vi får ta och jobba lite mer med just det. Men i övrigt funkar det som sagt bra. Kanske är det fortfarande lite smekmånad fortfarande, men känslan är ändå väldigt bra.

Det är såna här inlägg jag kommer vilja gå tillbaka till och läsa de gånger det inte gått riktigt bra och ledarhunden för tillfälligt blivit billig.

Första dagen

Svart labrador sitter på en snöig gångväg. Hunden har inget koppel men en rastklocka om halsen.Idag var första dagen vi körde på egen hand.
Dagen började med en promenad till dagis. Det gick finfint, fast hunden behöver lära sig att ta det lite mer långsamt när dottern är med. Han är ivrig och tycker att det går lite långsamt. Han behöver också öva lite på att ekipaget blir lite bredare när hon är med. Inget som jag ser som något problem utan det handlar bara om övning.

Vi har börjat träna på att han ska hämta selen på komando. Det börjar fungera riktigt bra, men han blir så ivrig så det lätt slår över till bus. Men med mer övning så tror jag att det kommer vara en grej som sitter.

Tre lösrastningar idag. Alla utan problem. Känns skönt. Nu kör vi på under veckan så avslutar vi den sen med att åka på kurs för egenföretagare till helgen. Då får han åter stifta bekantskap med Almåsa.

Stå på egna ben

Jag och hunden sedda bakifrån när vi går på Götgatan under några byggnadsställningar.Dressören har åkt hem och nu ska jag och hunden stå på egna ben. Det är både spännande och lite läskigt.

Igår hade vi vår sista träningsdag. Då tog vi bilen ut till Almåsa Konferens där jag ofta är så han fick prova på miljön där ute. Vi gick en lång promenad längs landsvägen där han fick springa lös. Jag testade hans lyhördhet genom att byta riktning för att se att han hängde med och det fungerade hur bra som helst. Vi passade också på att öva platsliggning nere i huvudbyggnaden. Han fick provligga den plats jag tidigare använt för att lägga mina ledarhundar utanför matsalen. Han fick ligga där en stund och var väl inte jättenöjd med det eftersom jag satt sisådär femton meter bort och han nog tyckte att han borde fått tillbringa sin tid vid mina fötter i stället. Men han låg kvar och det är ju ändå det som räknas.

Efter lunch styrde dressören Monika sin bil mot Uddevalla och jag gick hem för att ta det lugnt några timmar innan det var dags att sela på och bege sig till jobbet igen. Inte för att jobba men väl för att gå på afterwork med kollegor och kompisar. Han fick vara med på sitt första krogbesök och sen tog vi faktiskt och unnade oss att ta en bil hem.

Nu har vår första helg själva börjat och vi ska väl inte jobba så hårt idag. Men en promenad ska vi väl hinna med är tanken. I kväll ska vi träffa kompisar och i morgon kommer min dotter hem. Hon har varit hos sin farmor under inkörningsveckan och hon är så klart spänd av förväntan på att träffa den nya familjemedlemmen.

Nu har jag fem dagar samträning kvar och de dagarna kommer vi nog förlägga i mitten på maj. Då har förhoppningsvis våren kommit och vi kan träna både på att gå hem från jobbet till stan och träna gångvägar ute vid min husvagn. Men innan dess ska vi alltså köra själva i ungefär två månader. Jag tror det kommer gå kanon!

Inkörning, dag 4

Förare och hund står framför kameran. I bakgrunden fruset vatten och en klarblå himmel.

Fjärde och näst sista dagens inkörning bjöd på en lång promenad längs Årstaviken. Ett av Söders finaste promenadstråk och som jag tycker mycket om oavsett tid på året.

Här är det många som rör sig och vi fick ett antal hundmöten på vägen. Inga konstigheter där, visa hundar reagerade han över huvud taget inte för och när han såg andra blev det lite mer drag i selen.

Det blev en riktigt skön promenad och när vi var tillbaka vid Skanstull tog vi tåget ut till Enskede och kontoret för lite lunch. Jag rastade honom lös själv medan dressören fick hålla sig inomhus och även det gick bra.

Det blev en lugn eftermiddag. Lite möten på jobbet då hunden fick vara med och sedan hem då vi träffade en kompis och hennes ledarhund.

På kvällen gick vi på Ledarhundsklubbens årsmöte och det innebar väldigt många hundar på liten plats. Min hund rullade dock nöjt ihop sig vid mina fötter och tog det hela med ro. Ett mycket gott betyg tycker jag. Inte ens när en annan hund stökade lite och gav skall reagerade han.

Nu väntar inkörningens sista dag och då blir det en tur ut till vackra Almåsa för lite miljöträning. Nästa helg åker vi dit på kurs så det passar bra att tjuvträna lite där ute.

Inkörning, dag 3

Tredje dagens inkörning är påbörjad. I dag behövdes jag ett tag på mitt jobb så vi startade tidigt idag för att köra ut till Enskede.

En nyhet för hunden var dels att han fick vara lös från tunnelbanan och längs gångvägen fram till jobbet, dessutom fick han den här gången gå in till restaurangen i stället för in via huvudentrén. Husse ville ha frukost nämligen.

Hunden fick följa med in i studion på dagens jobb i stället för att ligga själv på mitt kontor. Det fungerade fint, han låg på golvet och tog det bara väldigt lugnt.

På eftermiddagen tog vi en tur till dotterns dagis. Vi valde att gå dit från jobbet, en promenad på cirka tre kilometer. Vi letade hållpunkter och hunden fick godis för att tycka att bänkarna skulle vara extra trevliga. Vi hittade också en bänk för honom att markera när vi kommer från tunnelbanan och ska gå till dagis. Vi tog tunnelbanan tillbaka till stan och för lite vila efter ett gott utfört arbete. Stegräknaren visade på nästan 11500 steg och det får ju anses som godkänt.

Kvällen bjöd på lydnadspass. Fotförflyttningar, inkallning och platsliggning stod på programmet och allt funkade bra. Han gillar inte att bli lämnad så platsliggning är jobbigt för honom, men han gjorde det han skulle utan anmärkningar.

Inkörning, dag 2

Gårdagens besök till djuraffären gick bra. Vi köpte en reflexväst till hunden och ett nytt halvstryp. Han levererades med ett grovlänkat helstryp och det var jag inte så intresserad av att han skulle ha. Så nu bär han i stället ett snyggt svart läderhalsband.

Det var många hundar i djuraffären men han hanterade det bra, även om han visar lite intresse. Det blev ju liksom som bonus bra miljöträning.

Vi tog sen paus till kvälstastningen och under tiden passade han på att vila sig hemma. Nu kunde han verkligen slappna av och låg i korgen och drog rejäla timmerstockar. Kvällstrastningen gick bra även den, han visar att han ser andra hundar och när två lekte så var han intresserad men efter en tillsägelse släppte han det. Väl hemma igen tog vi kväll och han har sovit gott hela natten.

I morse morgonrastade vi själva och sedan gjorde vi repris på gårdagen. Via tunnelbanan ut till jobbet för att stanna där under förmiddagen. Lunch på jobbet och sedan ut för promenad med lösrastning. Allt rullade på. Vi mötte ett par som han tyckte var intressant. Jag hörde dem komma och jag hörde att han var på väg mot dem, så jag ropade in honom och han kom omedelbart till mig.

Efter rastningen tog vi tåget in till stan igen. Igår så höll han på att bli klämd i en spärr vid Skanstull. Tunnebanespärrarna är ju ibland lite aggressiva men den här var värre än vanligt. Jag felanmälde det till SL också så jag hoppas att de fixar till det. Han reagerade i alla fall över detta idag när vi skulle gå ut. Trots att vi valde en annan spärr så ryggade han lite innan han vågade gå ut. Det är ju uppenbart platsbundet eftersom han inte alls reagerade på samma sätt när vi passerade spärrlinjen in i morse eller alls vid jobbet. Nu gick det ju bra denna gången så jag hoppas han släpper det snart och inte reagerar mer där.

Nu i eftermiddag har vi varit en sväng på Stockholms Central för miljöträning. Först fick hunden ligga en stund och insupa läget i centralhallen och sedan satte vi oss en stund på Espresso House och tog en fika innan vi tog tunnelbanan tillbaka till Södermalm. Det var intressant att se hunden i den komplexa miljön på Centralen. Han snirklade oss fram bland alla människor och han är helt klart inte den lättstressade typen. På vägen hem passerade vi ett apotek och sedan bar det av hemåt.

Jag är fortfarande väldigt nöjd med honom. Det finns egentligen bara två små anmärkningar, om man nu måste klaga på något. Han småfuskar lite i trappor ibland för han är så på och vet vart vi ska. Bara uppåt, aldrig neråt. Och ibland tar han kurvor väl snävt. Det där kommer ge sig när vi är mer samspelta och jag lärt mig mer av hans signaler, och trapporna, ja det är ju bara att nöta. Göra om och göra rätt tills det blir rätt från början. Nu tar vi paus till i morgon bitti då vi kör tidig start ut till jobbet där jag ska jobba några timmar. På eftermiddagen blir det besök vid dagis för att öva vägen dit.

Första dagen med en ny ledarhund

Så är dagen äntligen inne och min nya ledarhund är på plats för att börja sitt nya jobb.

Det var en nervös väntan sista timmen när jag visste att han var på väg, men så slog klockan kvart i sex och det ringde på porttelefonen. In kom en svart labrador. Han kastade sig inte fram för att hälsa, utan kändes lugn och behärskad. Jag och instruktören pratade lite medan hunden fick titta sig omkring lite. Sedan tog vi oss ut för att känna på verkligheten lite grann. Vi gick till min vanliga rastplats några kvarter bort och redan här började jag känna mig försiktigt positiv.

Hemma igen tog vi kväll och hunden fick ta det lugnt och landa lite i sin nya miljö. När jag satt i soffan kom han och la sig så nära han kunde på golvet. Han hade svårt att koppla av, inte förrän jag la handen på honom kunden han lägga ner huvudet en stund. Samma sak när vi gick och la oss. Han låg i sin korg med tassarna på golvet och med huvudet upp. Det tog tid för honom att komma till ro och jag fick prata med honom några gånger under natten också. Idag har han ju haft en mer ansträngande dag så jag gissar att han kommer sova mer i natt.

Vi började dagen med morgonrastning så klart. Den gjorde vi utan dressören som kom klockan 9. Då tog vi oss till tunnelbanan för att åka ut till min arbetsplats i Enskede. Allt gick klockrent och selarbetet flöt fint hela tiden. Väl framme på jobbet fick han bekanta sig med kontoret och sin korg där. Jag och dressören tog en kopp kaffe och sedan gav vi oss iväg igen för att ta en rastrunda längs med Skogskyrkogården. Där släppte jag första gången honom lös och även det gick bra. Han höll sig nära hela tiden, max tio meter bort, och kom som ett skott på varje inkallning. Inga tveksamheter någon gång. När vi mötte folk saktade han in och tittade lite på dem, men gjorde inga ansatser att närma sig dem.

Tyvärr mötte vi inga hundar. Det hade varit intressant att se hur han gör då. Igår när vi rastade så träffade vi flera hundar och då reagerade han lite. Inte så att han på något sätt var aggressiv eller på, men det märktes tydligt i hans rörelser att han sett och studerade hundarna. På vägen hem så mötte vi tydligen en hund som jag inte märkte, men då var han väl trött på mängden hundar så han inte orkade bry sig.

Efter promenaden så tog vi lunchpaus på jobbet. Hunden fick prova korgen på kontoret medan vi gick och käkade. Därefter tog vi tunnelbanan tillbaka till stan. Även nu gick det klockrent. Han såg en hund men jobbet var viktigare och han svängde utan att tveka av på rätt ställe för att hitta de trappor som leder upp till vår gata. Därefter rakt fram till porten i full fart.

Nu har vi haft en stunds paus, men ska snart ut igen. Då blir det ett besök på den närbelägna djuraffären för att skaffa reflexväst till hunden och ett annat halsband. Sen får vi se vad vi mer hittar på idag.

Det är naturligtvis alldeles för tidigt att uttala sig säkert, men så här långt känns allting väldigt bra. Och att få fara fram med en ledarhund igen är en fantastisk känsla. Jag tror verkligen att det här kan bli bra nu. Och jag ser fram mot vår fortsatta inkörning som pågår fram till fredag. Sen ska vi flyga solo, vilket ju också blir en utmaning. Det är ju när instruktören åkt hemåt som man verkligen får se vad hunden och vårt samarbete går för!